Från Campbellocking till Locking
Lockingens historia
Berättelsen om den ursprungliga eran, berättad genom pionjärernas egna perspektiv.
Locking växte fram ur afroamerikanska sociala dansmiljöer och 1970-talets funkkultur i Los Angeles. Det här är inte historien om ett färdigt rörelsespråk som uppstod på en dag, utan om en personlig stil som mötte ett levande dansgolv och utvecklades genom många människors kreativitet.
The Campbellock
Don Campbell och The Campbellock
Don Campbell skapade det uttryck som först kallades The Campbellock. Hans plötsliga stopp, rytmiska pauser, blickar, pekningar och stora gester blev ett eget sätt att svara på musiken och publiken. Där börjar berättelsen om Locking.
Stilen formades inte i ett vakuum. Den bar med sig tidens sociala partydanser, soul, funk, improvisation, humor och den stolthet som präglade många afroamerikanska mötesplatser i Los Angeles. Don var upphovspersonen, medan mötena med andra dansare gjorde uttrycket större, rikare och möjligt att föra vidare.
Tidigt 1970-tal
Klubbarna och den ursprungliga scenen
På platser som The Citadel, The Summit on the Hill och Maverick’s Flat möttes dansare från bland annat Watts, South Central, Compton och Inglewood. Där delades idéer, steg, attityd och musikalitet. Varje dansare hade sin karaktär, och improvisationen var central.
Bland de tidiga namnen finns Don Campbell, Damita Jo Freeman, Greg “Campbellock Jr.” Pope, Jimmy “Scoo B Doo” Foster, Fred “Mr. Penguin” Berry, Leo “Fluky Luke” Williamson, Tony och Buddy GoGo, Kevin “YoYo” Lombard, James “O.G. Skeeter Rabbit” Higgins, Arnetta “Netta Bug” Johnson och flera andra. Listan är större än de personer som senare blev mest synliga i media.
Soul Train
Ett lokalt uttryck blir synligt
Soul Train gav dansarna och musiken en scen inför en mycket större publik. Lock, points, hand slaps, splits och starka individuella karaktärer blev synliga långt utanför de klubbar där stilen hade vuxit fram.
TV-exponeringen spred inspiration, men en bild på en skärm kunde inte bära hela den sociala kunskapen. Därför behöver stegen alltid förstås tillsammans med människorna, platserna, musiken och den kultur som gav dem mening.
1972–1973
Från individuella stilar till grupper
GoGo Brothers och den större GoGo/YoYo-familjen utvecklade synkroniserade steg, handskakningar, sketcher och rutiner. Creative Generation samlade därefter kvinnliga och manliga dansare genom Watts Writers Workshop och förde samman undervisning, scenarbete och gemenskap.
Sommaren 1973 organiserade Don Campbell och Toni Basil gruppen som först presenterades som The Campbellockers och sedan blev The Lockers. Gruppen förenade starka solister med koreografi och scenisk precision. Genom TV, shower och turnéer blev The Lockers en avgörande länk mellan den lokala rörelsen och en internationell publik.
Mitten av 1970-talet
Fler grupper, fler röster
The Lockers var aldrig hela Locking-scenen. Grupper som 33RPM, The Ghetto Dancers och Something Special, liksom många fristående klubb- och streetdansare, bar utvecklingen vidare. De skapade egna kombinationer och höll kontakten mellan social dans, scen och tävling levande.
När Locking spreds från stadsdelar i South Los Angeles till andra delar av södra Kalifornien och vidare över USA uppstod både nya möten och missförstånd. Kunskap som förmedlades genom personliga möten kunde bära med sig mer av dansens sammanhang än rörelser som enbart återskapades från TV eller film.
1980-talet och framåt
Film, resor och en global dans
Filmer som Breakin’ och Breakin’ 2 gav västkustens streetdanser en enorm internationell synlighet. Samtidigt blandades benämningar och olika dansformer ofta ihop, vilket är en del av förklaringen till att orden locking, popping, breaking och “poplocking” fortfarande kan användas otydligt.
Direkta möten fick stor betydelse. Something Special, med Jimmy “Scoo B Doo” Foster, visade Locking i Japan under 1970-talet. Tony GoGo flyttade senare till Japan och undervisade under årtionden. På liknande sätt har resor, workshops, VHS-band, filmer och senare internet byggt broar mellan Los Angeles och scener över hela världen.
Los Angeles → världen
Locking får lokala historier
I dag finns starka Locking-kulturer i bland annat Japan, Korea, Frankrike, Sverige, Spanien och många andra länder. Varje plats har sin egen berättelse: vem som först visade dansen, vilka som sökte kunskap vid källan, vilka crews och klubbar som byggde en scen och vilka events som samlade nästa generation.
De lokala berättelserna är också värda att dokumentera. De visar hur en kultur färdas, tolkas och får nya uttryck, samtidigt som kopplingen till ursprunget kan bevaras. Sveriges historia är därför en del av Lockingens fortsatta resa, inte en ersättning för historien från Los Angeles.
Credit / Context
Pionjär – men i vilket sammanhang?
På den här sidan skiljer vi mellan pionjärerna från Lockingens ursprungsera i Los Angeles – de personer som skapade eller tidigt utvecklade dansen – och pionjärer som senare etablerade Locking i ett visst land eller på en lokal scen. Den som var först med att bygga upp Locking i exempelvis Sverige kan med rätta beskrivas som en svensk Locking-pionjär, utan att därför tillskrivas rollen som upphovsperson till dansen.
Båda insatserna förtjänar erkännande. Genom att beskriva sammanhanget tydligt kan vi hedra både dansens källa och dem som har undervisat, organiserat och byggt nya scener för kommande generationer.